Inte alls långt kvar nu, inte alls. Det är 1 vecka & 5 dagar kvar tills min kärlek flyttar ner till Lund. LUND?!. Hennes lägenhet är tom, hennes bil är såld, hon har haft sin flyttningsfest, allt är klart. De är nästan bara den dagen som ska komma nu. Dagen då hon måste säga hejdå till mig, dagen då jag kommer gråta som ett litet barn, dagen då jag vet att de är sista gången på över en månad jag får krama om henne och se henne i verkligheten.. Dagen då jag för första gången kommer bli testat, testat på distansförhållande. 50 mil ifrån varandra, Lund - Gnesta, Gnesta - Lund. De börjar verkligen bli verkligt nu, hon ska verkligen flytta. 3,5 år i distans. 3,5 år att inte bo nära varandra. 3,5 år i att inte kunna komma till henne när jag verkligen behöver. Men också 3,5 år och Frida kommer börja prata skånska, 3,5 år och hon får bli de hon vill, 3,5 år och hon hinner bli 26, 3,5 och jag hinner bli 19 OCH ta studenten. Efter domhär 3,5 åren har vi båda hela livet framför oss, mitt har precis börjat och hennes fortsätter. 

 

Detta kommer bli bra, med posetiva tankar,glada miner, mobil/sms, Skype, facebook och telefon så kommer dehär bli bra. Det kommer bli bra. Motgångar kommer, men dom går oftast också. Detta kommer bli bra. Eller hur?