För exakt tre år sen, så satt jag här.. Samma ångest, samma oro, samma nervösitet. Denna dag för tre år sen skulle jag börja sjuan. Något jag verkligen inte ville, något alla andra längtade efter, alla utom jag. Skolavslutningen nu i nian fick vi läsa dom brev vi skrev till oss själva när vi träffade klassen för första gången (då vi alla gick i sexan), då jag nu i nian fick läsa den mening "jag vill inte börja, jag längtar inte alls. Är så jävla rädd för alla. Är inte alls trygg". Men kan ändå känna att jag som människa växte på tre år, från ett helvete till det bästa skolåret någonsin. Från att haft ångest över att ha Amelia i min klass till att hon blev min bästa kompis och den jag alltid umgicks med. Ja, tre år på högstadiet blir nu tre år på gymnasiet. Inge vek, inge svek. Tre år kvar sen står jag där med studentmössan. Let's do this!